Vad var det som fick dig att ta uppdraget?
– Jag blev kontaktad av klubben i samband med de arbeten vi gjort på Öster by Stenson & Stockholms GK. Vi tog ett första snack kring var klubben stod då och vilka utmaningar som låg framför dem.
Jag upplevde som att klubbledningen förstod allvaret med banans utmaningar och var redo att på riktigt ta tag i dessa. Man hade redan tagit in flera olika konsulter men lösningarna handlade mest om att ”sminka” något som egentligen behövde en större arbetsinsats.
När vi sedan diskuterat i några månader hade vi ett möte tillsammans med styrelsen och en styrelsemedlem utbrast:
”Men vad skulle det innebära att göra hela banan i ett svep?”
Det blev startskottet till att vi tog ett stort helhetsgrepp med en målsättning att ta Haninge tillbaka till den toppbana som en gång var arrangör för stora evenemang.
Det var flera faktorer som gjorde uppdraget intressant men just den totala uppslutningen bakom satsningen och att man gemensamt hade ett mål att åter bli bland de bättre i Sverige lockade. Det är ett fantastiskt markområde som har enorm potential. Nu känns det som vi fått ut stora delar av detta i och med ombyggnationen.
Vad var viktigast att få till i förädlingen av banan?
– Det viktigaste var att vi fick ta ett helhetsgrepp. Ett nytt bevattningssystem gör att vi kan skapa toppkvalitet på alla spelytor samtidigt som vi fick frihet att arbeta inom hela markområdet. Routingen är väldigt stark men vi kunde arbeta med varje greenområde och skapa den spelstrategi som önskas.
Nu måste vi uppnå högsta nivå på alla spelytor så att banans spelstrategi kan nå ännu en dimension men det är jag säker på att vi kommer göra då alla förutsättningar finns nu.
Foto CHRISTIAN LUNDIN
Vilket hål är, enligt dig, signaturhålet? Varför är det just det hålet?
– Det är många signaturhål på den här banan. Det känns som att de vi på förhand tänkte skulle sticka ut nästan har överröstats av andra hål, nu när vi ser dem ute i verkligheten. Men 12:an är en otroligt vacker och ”instagrammable” par 3 som sticker ut. På första nio hittar man ett härligt öppningshål som verkligen sätter tonen för rundan. Sedan är 8:an kanske det mest utmanande hålet jag någonsin varit med och skapat. Det är ett korthål med skarpa avrinningsytor på alla sidor förutom på fronten där en tuff bunker vaktar… här kommer man behöva använda all sin kunskap för att gå till nästa tee med ett par.
I min värld tror jag man kommer få lika många favorithål som antalet du frågar, det finns väldigt många bra saker där ute.
Vilket hål var svårast att få till? Varför?
– Mest arbete har utan tvekan hål 11 och 18 krävt. Där har stora markarbeten skapat spelstrategin. På 11:an spelas t.ex. andra slaget blint över ett krön där man skall placera sig kort om en bäck som går på tvären framför green. Blindheten, som många normalt ogillar, skapar här ytterligare dramaturgi och de spelare som hamnar för mycket på defensiven lämnar sig ett väldigt svårt tredjeslag in mot green.
Vilket hål överraskade dig mest? På vilket sätt?
– Egentligen ingen överraskning men hål 14 blev väldigt bra i naturen. Bra strategi med roligt greenområde. Sedan blev 7:an otroligt bra… Ett hål som ser väldigt enkelt ut egentligen men jag misstänker att skenet kan bedra.
Foto MICKAEL TANNUS
Vilken stretch av hål är mest avgörande enligt dig?
– Hål 11-14 är en samling hål där många slag kan förloras. Här gäller det, precis som på de flesta toppbanorna, att ta sig an vändningen av rundan och få flytet med sig in mot de sista hålen. Sedan skall man vara nog så försiktigt med hål 3-6 där femman är en riktigt bra tre-slags-par-5:a och på sexan finns det möjlighet att driva greenen.
Vad har du tips till golfjournalisterna som ska ta sig an utmaningen i Press-SM den 7/9?
– Vi försöker alltid få in många alternativa spellinjer i våra banor och därigenom skapa spelstrategi. Så tipset är att planera din väg mot greenen och om du inte räknar med ett tourkort till hösten så föreslår jag att välja spellinjer så att du vet var du skall missa. Gör du det så kommer man relativt enkelt undan. Banan är designad enligt devisen ”a tough par but an easy bogey” vilken jag tycker är ett otroligt fint sätt att se på banarkitektur.
Intervju: Mattias Sandberg